Datum 1980-07-31

FULLBLODSARABEN.

Hästdröm
Alla hästälskare går väl och bär på en och annan hästdröm. I min hästdröm finns fullblodsaraben. Kanske drömmer någon annan likadant som jag? För Dig och andra skall jag berätta om min drömhäst, en del upplevelser jag haft tillsammans med araber och då speciellt en.

Historia
Den arabiska hästens historia blev mera känd först omkring 600-talet e.Kr. Arabhästen finns omtalad i Koranen. Profeten Mohammed lät stänga in flera hästar i en paddock utan vatten, tills de var nära att gå under. Sedan släpptes de ut. De hästar, som föredrog att komma till honom, när han kallade, istället för att rusa till vattnet och släcka sin törst, blev de fem första stamstona. Kanske ligger det något i påståendet om arabhästens otroliga tillit till människan. Först på 1700-talet började arabiska hästar införas i den europeiska aveln. Idag finns arabstuterierna spridda över hela världen. Sverige ligger mycket bra till i den internationella konkurrensen. Mest namnkunnigt är troligen Blommeröds Arabstuteri vid Höör. Den mest kända arabhästen är nog Aladdin, uppfödd på Möllebackens Arabstuteri vid Tomelilla. Hingsten såldes i USA till ett syndikat för c:a 26 milj, kronor. Mera normala priser för avelshästar är för sto 20 000 - 50 000:-, för hingstar från 10 000:- kronor och som sagt 26 milj, kronor.

Exteriör och humör
Att med ord beskriva en hästras extriör är svårt, ännu svårare är det att beskriva en hästs skönhet.
Vid ett av mina besök på Blommeröds Arabstuteri exponerades just skönheten av en hästflock på c:a 40 djur. I full galopp över ett stort fält kom flocken. Solljuset silades genom de fladdrande manarna och svansarna. Ingen annan hästras kan hålla svansen så högt och elegant. Men hur beskriver man araben? Torrt bredpannat huvud med stora, framåtriktade ögon och stora näsborrar. Kort rygg och kors samt hög vacker svansansättning. Nosprofilen är konkav, halsen graciös. Storleken är c:a 150 cm. färgen är brun, fux, svart och skimmel.
- Ett fullblod! Det är väl en nervös häst?
- En arabhäst! Den kan man väl bara ha som cirkushäst?
Jag tror att det finns många fördomar om det arabiska fullblodet. Men som i så många andra sammanhang beror fördomarna ofta på dålig eller felaktig information. Att araben är en skönhet, tror jag att de flesta, som sett en arab röra sig i frihet, ger mig rätt i. Men kan man rida på den? Här blir det genast lite knepigare. Vad menar du med att rida? Ja, inte lär en häst på omkring 150 cm vinna World Cup. Ponnygränsen är ju 148 cm och inte klarar en ponny konkurrensen med Gladstone, Tredje Mannen och andra fina hopphästar. Inte lär dressyrhästar som Granat eller Castar få problem heller. Här är nog arabens livliga temperamente till nackdel. Men alla vi, som inte vill bli bäst utan nöjer oss med de små tävlingarna runt knuten eller som inte vill tävla alls?
Vill man ha en häst, som sällan lider av några krämpor, som går att rida och köra med, som är lagom stor för både stora och små, som är snäll och tillgiven, som är elegant och intelligent, ja då duger säkert en arab. Jag vill gärna understryka arabens utmärkta hälsotillstånd. Just den egenskapen är en stor fördel, för vem vill att hästen skall stå i stallet och lida när man själv längtar efter en ridtur.
Araben är till och med användbar som vagnhäst. Det mest namnkunniga galoppstoet i landet för närvarande, Shades of Dawn, vann sin körtävlingsdebut i såväl hinder som maratontävlingen på våren-79 och varvar numera körning med galoppframgångar.

Samunira ox
Så kom då den dag, då en del av drömmen skulle gå i uppfyllelse. Min familj och jag besökte på våren-80 Slängsboda Gård, ett arabstuteri strax utanför Norrtälje. Vi stod där i skogskanten i den varma solen med en flock föl runt benen. Det blev ett fasligt klappande och puffande. Alla ville klappa och bli klappad. ägarens dotter Lollo och jag upptäckte att vi båda använde "blåsmetoden", när vi kommunicerade med hästar (se Henry Blackes bok - Tala med hästar). Så började det dra ihop sig till ridning. ägaren, Göran, bad Lollo hämta Samunira och en spännande upplevelse startade. Lollo gav sig iväg till en flock hästar en bit bort på ängen. Plötsligt kom hon tillbaka i galopp och enda hjälpmedlet var ett kort snöre om halsen på hästen. Hästen gjorde halt, när kommandot gavs och stod helt blickstilla hos oss, trots att den övriga flocken for omkring oss på alla håll och kanter. Görans replik var. " Här ser Du ett nervöst fullblod" fast det såg mer ut som en ryttarstaty, låt vara att vackra flickor till häst sällan står staty på våra torg. Lollo presenterade sen en kort riduppvisning på ängen, barbacka och med endast snöret om hästens hals. Behöver man träns, sadel, stigbyglar, martingal, spö...? Nåväl, Samunira leddes ut från hagen och ner till ridbanan, sadlades och tränsades.
Men först en presentation av hästen: Samunira ox, avelssto, 12 år, mankhöjd 152 cm, brun. Mor till bl.a. hingstarna och derbyvinnarna Samir och Ceasar. Ceasar är för övrigt såld till Algeriet. Nu var stövlar och hjälm på plats, tyglarna sträcktes fram med ett "Varsågod". Ett antal fjärilar hade startat flygövningar i magen, dels för att en hästdröm blev verklighet, dels för att det trots allt var ett fullblod och dels för den kunniga "publiken".
Stigläderna finjusterades. Samunira stod lugn som om hon varit en gammal åkarkamp. Tyglarna samlades ihop, skänklarna "lades" mot hästen, eftergift i tyglarna och åkarkampen förvandlades till en graciös arab. Ut på fyrkantspåret, skritt, trav, galopp, skänkelvikningar och framdelsvändningar, volter, serpentiner och åttor. Känslan var helt fantastisk: små, pyttesmå hjälper ändrade trav till galopp, galoppen till trav med korrekt böjd hals och bakdelen under hästen. Skänkelvikning fanns bara där med tydliga övertramp i både skritt och trav.
Nu plötsligt fungerade allt jag med möda lärt mig på ridlektionerna hemma i Lomma, nu skulle "cowboysektionen" varit med och hästarna också för den delen. Jag har ridit lektionshästar och privathästar tidigare och jag skulle vilja gradera hjälperna så här:
Lektionshästar - krama eller banka.
Privathästar - trycka.
Samunira - smeka.
Galopp fattades genom att flytta fram innerskänkeln, "lägga" den mot hästsidan och eftergift i tygeln. Halt blev sitt ner och "krama" tyglarna och ekipaget stod med alla fyra benen där min ridlärare Katarina alltid vill ha dem. Hela ridningen skedde lugnt och harmoniskt med hästen hela uppmärksamhet på ryttaren, trots att en hingst och en valack sprang på andra sidan staketet.

Till sist
Att tillsammans med min3-åriga dotter Emma stå och klappa araber på Blommeröds Arabstuteri, se hur tillgivet de snusar på Emma, som är helt orädd för hästarna, ja då drömmer jag om en egen arab. En kompis att rida med, att köra med, att trivas med för mig och min familj.

Tillbaka till länkade sidan.

Lars Malm